Uppgivenhet

Det var längesen sist.

Den senaste tiden har jag sökt jobb i Japan, med väldigt blandat resultat. För tillfället har jag failat tre slutinverjuer och väntar på resultatet från en fjärde. Det roligaste med det hela är att jag helt har börjat tänka bort min magkänsla och istället tar för givet att jag inte har klarat mig efter varje intervju för att jag inte ska bli alltför ledsen ifall resultatet blir negativt.

Detta har dock fått mig att må sämre i allmänhet, så det är väl dags att lägga om kursen.

Dessutom har jag varit klantig nog att ramla när jag var ute och joggade för några dagar sen. Det som började som ett stort skrapsår som nog skulle läka efter några dagar, visade sig inte alls läka särskilt snabbt. Det hela resulterade i att jag fick ta mig till en läkare igår som kunde linda in det professionellt. Det ska tydligen inte vara några problem för det att läka om jag tar hand om det rätt, men det kommer antagligen ta lite tid och med tanke på sårets storlek (det är ganska stort) får kroppen anstränga sig än mer. Så mkt att jag låg med 38 graders feber igår kväll. Yay! Idag mår jag dock bättre.

Så, vad ska man göra i framtiden om jobbsökandet inte går vägen då? Fortsätta till forskarutbildningen? Utan stipendium till en början? I Japan eller utanför Japan? Ingen aning.

Snart tillbaka till vardagen

Efter en tids ledighet börjar mina lektioner på måndag igen, och jag känner redan hur stressen lätt börjar komma tillbaka. Till skillnad från vårlovet, som innebar mycket planering och genomföring av flytten, så känner jag dock att jag har fått vila ut den här gången, så det ska bli skönt att få lite saker gjort i skolan nu.

Dock är ett frågetecken som kvarstår hur jag ska gå vidare med min forskning. Under vårt senaste seminarium pratade min handledare och jag om hur svårt det är att generalisera ett eventuell resultat från min forskning och att jag egentligen kanske borde ta mer passiv roll om jag ska analysera en viss undervisnings resultat, med tanke på att jag kommer få ett viss bortfall av negativa kommentarer om jag både ska ha rollen som pedagog och forskare samtidigt.

Under de sista dagarna av ledigheten tror jag att jag måste reflektera över ovanstående.

Tvättmaskinskaos

En av de mest efterlängtade sakerna med den nya lägenheten var att vi skulle få en ny tvättmaskin. Den nya tillvaron varade tyvärr inte så länge på grund av att maskinen sjöng sin sista vers nu för några dagar sen. Eftersom vi hyr möblerat så har bolaget skyldighet att byta ut både möbler och vitvaror som går sönder av slitage eller av någon anledning som inte har med hyresgästerna att göra.

Så en ny tvättmaskin fick vi .. av samma modell som den i Tachikawa.

Min enda tröst är att alla tvättmaskiner är skit i Japan.

Ge mig en europeisk, nu.

Yokohama

Mitt nya liv i Yokohama har börjat och jag har sakta börjat vänja mig vid min nya tillvaro.

Vi bor precis vid Yokohama station, så vi har nära till alla tusentals affärer som ligger inträngda i stationsområdet. Tachikawa var lagom urbant enligt min mening, men det är trevligt att ha lite mer att välja på restaurang- och shoppingmässigt.

De två stora minusen med den nya lägenheten är dock dess avstånd till min skola och att den är mycket mindre än vår förra. Storleken är något vi helt enkelt får vänja oss vid och anpassa oss efter. Vi har inte ens fått ordning på alla våra tusen saker än, och för att lösa det problemet måste vi tydligen slänga eller ge bort en hel del. Avståndsproblematiken har dock börjat förvandlas till ett plus. Ibland är tågen igenknökade, men oftast är de faktiskt relativt lätt att hitta sittplats och så länge som jag har sittplats så kan jag plugga eller sysselsätta mig med hjälp av annat (T.ex. spel).

Imorgon är det en ny skoldag som bara består av en enda föreläsning, som är på engelska, för omväxlings skull.

Missförstånd med gott slut

Idag fick jag äntligen prata med företaget som vi hyr lägenhet utav, och räkningen vi hade fått av dem gällde tydligen gas och el som överskridit den kostnadsfria mängden över ett halvår. Dock kom vi fram till att det inte hade framkommit i kontraktet att de hade möjlighet att fakturera oss på det här sättet med så kort varsel och själv hade jag inte heller något minne över att jag hade fått någon muntlig förklaring om att detta kunde hända, så vi fick betalningsdagen framflyttad med elva dagar och beloppet halverat. Jag känner mig fortfarande lite lätt stressad över hela grejen, men det är samtidigt otroligt skönt att vi lyckades lösa det på det här sättet, för jag hade absolut inte hunnit få fram den ursprungliga summan med så kort varsel.

*Pustar ut*

För övrigt känner jag att jag måste få mycket bättre koll på min privatekonomi ...